Milla

Ibland går livet verkligen runt som en berg och dalbana, men sådant får man leva med i livet, för av de tunga perioderna får man nya kunskaper och lärdomar som man kan använda sig av senare i livet för att ta sig vidare. 

Idag skulle man kunna säga har varit en av dom dagarna på sätt och vis, men alla har ju sådan dagar.

 

Sedan i torsdags har många tankar snurrat runt i huvdet. 

Min läkare vill att jag ska starta med allergi sprutor så snart det bara går eftersom jag lider av allergier som tar över så fort den ena tar slut, så jag har inte det så roligt på varken våren eller sommaren. 

Ibland tar människor för givet små små saker som att tex klippagräset, jag har inte gjort det på herrans många år eftersom jag är grymt allergisk mot gräs även om jag har proppat i mig min medicin som jag ska. En del säger att lukten av ny klippt gräs lukar mycket gott, men för mig är det bara besvärligt. Detta är en sak jag undrar om jag skulle kunna njuta av om jag snart hittar ett boende så att jag kan påbörja behandlingen redan till hösten. 

 

Behandlingen kommer att vara intensiv i början enligt min läkare och jag kommer inte kunna fara och flänga med att åka i väg hur som helst som tex en semester osv. Då jag enligt dom måste ta en spruta varje vecka under ca ett helt år och sedan kommer behandlingen att tappas av under de två sista åren med lite längre tid mellan sprutorna. 

Nog ser jag fram emot att få starta en behandling som gör att jag kommer att kunna njuta lite mer av sommaren utan att drabbas av mina allergi problem, detta njutande kanske en del tar för givet, men för mig så skulle det betyda väldigt mycket att inte behöva vara "ner drogad" av allergi medicin. 

Många vet att jag har ett förhållande som vissa kanske ser som kompilserat eller tålmodigt eftersom min kille bor på andra sidan Atlanten nere i sydvästra Florida. Detta sätter även lite hakar i vårt förhållande som vi måste jobba ut och ta ett steg i taget och se vart det tar oss. 

Kan erkänna att detta är jätte jobbigt för mig eftersom behandlingen verkligen sätter lite käppar i hjulen för mig och oss båda. 

Men något kommer vi att komma fram till, men samtidigt undrar jag om jag ska följa läkarnas råd och gå genom behandlingen då den ställer till så mycket för oss, även om jag vet hur mycket bättre jag kommer att må ifrån den. 

 

Min allergi har jag levt med sedan jag var sju år gammal och den har bara blivit värre och värre ju äldre jag blivit. Allt ifrån blodprover till pricktester har gjorts och varje gång har det tillkommit något nytt eller inte blivit någon ändring vad jag inte tål. Då astman kom som är ansträgnings astma så gjorde de alla möjliga tester, utandnings tester för att mäta mina utblås, även två lung röntgens och en hjärt röntgen, och även löptester för att se hur utandningen blir efter det. 

Många mediciner har provats och ändrats genom åren. De jag har nu mår jag bra av och så länge jag tar dom regelbundet så ska det inte bli några problem denna vår och sommar engligt min läkare. Håller tummar och tår för det. 

Astman må vara ett helvete men mitt mål nu är att försöka klara av en mil på precis under en timme, precis som jag gjorde på gymnasiet då jag var ca 18 år och fått nya mediciner av min gamla läkare som var super bra och en av de bästa läkarna med min astma och allergi jag någonsin har haft. Önksar att jag kunnat fortsättat att gå hos honom efter att jag fyllt 19. Fast på den tiden var man ju mer vältränad än vad man är nu, så det är bara att ligga i. Intervaller, joggning och styrke träning är bra för astmatiker. 

 

Bilderna i början av inlägget är ifrån då jag var ute med Dokka och red i det fina vår vinter vädret här för någon vecka sedan, skulle verkligen behövt en sådan tur i detta nu, men enligt klockan är det lite för sent för något sådant, så får ta det en annan dag.