Milla

Precis som rubriken säger så har en natt nydligen varit för mig, men vi tar och börjar med hur allt startade. 

 

I söndags var jag och min syster ute i stallet för att rida Flisan som är ett kallblod som jag just börjat rida och sköta. Gjorde mitt andra pass med Marias hjälp under söndagen, och Flisan var som vanligt då vi hämtade in henne och då vi red henne i ridhuset. Snacka om att hon var piggheten själv, även om hon är grön och inte vet vad hon ska göra så är det ett stort arbets hjärta som hon har och en helt underbar personlighet. Det går inte att inte älska henne. 

Då vi var klara i ridhuset tog vi en lite skogspromenad med henne runt området och sedan myste vi med henne i stallet då vi sadlade av henne. Min syster pysslade lite med henne medans jag gjorde klart hennes mat. Vi släppte in henne i boxen och plockade undan, men lilla Flisan började inte att äta. Matvrak som hon är enligt ägaren så brukar hon kasta sig på maten, men denna dag gjorde hon inte det. Hon såg trött ut, men vi tänkte mest att det var pga att vi kört lösgörande träning på volt och provat hennes galopp lite, men att hon snart skulle börja äta. Smsade med ägaren som sa att vi skulle lämna henne i boxen så skulle hon snart komma dit och släppa ut henne. 

Vi åkte hem och jag hann bara komma ut ifrån duschen så ringer ägaren och säger Flisan ser inte att må bra ut och började misstänka att något stod inte rätt till och hade tagit tempen på henne men inget utslag på termometern. Ägaren frågade mig om jag viste symptomerna på kolik och tyvärr så viste jag inte så mycket och refererad tillbaks då den kompis häst hade haft det och sade hon hade legt ner och rulltat sig massor då denne hade det för några år sedan. Kontaktade min kompis och frågade henne lite mer om kolik och höll kontakten med ägare. 

Symptomerna som Flisan hade vist sin ägare ringde genast varnings klockor hos min kompis som sa till oss att hålla Flisan i rörelse även om hon ville stanna och lägga sig ner och även kalla på veterinären direkt!

Snäll mamma som man har så körde hon ut mig till stallet för att hjälpa till med att hålla Flisan i rörelse till veterinären kom ut, då var redan en annan skötare i ridhuset med henne och gick omkring, vi hjälptes åt medans ägaren jagade den som hade jouren den kvälle. Kan då säga ett det är EN veterinär som håller sig i både Luleå, Piteå och Boden under helgerna och kvällarna, men tillsist fick vi tag på jour veterinären som var hos en annan häst med kolik inte så långt ifrån, men att han skulle vara hos oss snart.

Lilla Flisan hon kämpade verkligen hela tiden vi gick med henne även om hon blev tröttare och tröttare. Vilken fighter hon är. Hon stannade aldrig och försökte vila och vi försökte få i henne vatten men hon ville inte dricka. 

Efter ett tag kom veterinären och behandlingen startade. Visade sig att hon hade något som kalls för gaskolik och att hon även var uttorkad vilket vi inte fattade då hon alltid har vatten fast hon är på lösdrift. 

Då hon fått i sig x antal liter med vatten genom en slang ner i magen från näsan, såg man direkt hur hon piggnade till och ville ha mat. Vårt lilla matvrak var tillbaks, men inte fick hon äta, nu sattes ca 15 liter dropp in som skulle få verka innan vi skulle börja gå med henne igen.

Sista timmen med droppet var Flisan less och somnade ibland. Tindra som är i boxeb bredvid stod nära Flisans box hela tiden och höll henne sällskap.

 

Då dropp behandlingen var klar började vi att promenera med henne tio minuter och sedan vila en kvart. Massor med fisar kom det från damen, men inget bajs, men glada och klappade händerna var vi då det kom fis efter fis, vi har nog aldrig varit så glada över att höra någon fisa!

Vi höll på så här i närmare tre timmar och magen hade kommit igång men hela tiden undrade vi och frågade vart är bajset?! 

Kontaktade veterinären som sade att det kan vara så att hon inte har något i magen så vi skulle prova att ge henne fem nävar med hö och se om det hjälpte att få henne att bajsa om ett tag, för att hon fisit och haft sig under promenaderna tyckte han var positiv och att vi skulle låta henne vila för han tyckte hon var utanför farosonen men att vi skulle promenera med henne igen efter ca 1½ till 2 timmar igen. 

Ägaren tog då över och sände oss andra hem, mig körde hon snällt hem. 

Var helt slut då jag la mig ner i sängen tillsammans med min systers hund Cedric men det tog ett tag att somna. Då jag vaknade vid elva var jag ännu trött speciellt i huvudet. 

Fått veta att Flisan mår bra, men är medtagen efter koliken och är trött ännu, men att hon äter och har magljud och har BAJSAT till allas stora gjädje. 

 

Ägaren och veterinären sade till mig att jag och min syster mest troligen räddat livet på Flisan av att vi red henne tidigare under dagen. Känns skönt att höra att vi gjort något bra för henne, för både jag och min syster hade sådan ånget och kände som om det var vårt fel att hon blivit sjuk, men det var skönt att få det bekräkftat av vänner, ägaren och veterinären att vi inte gjort något fel, en sten lyftes från våra axlar av det. 

Längtar nu tills på fredag då jag får pyssla om damen. Ska ha med mig lite morötter som plåster på såren och belöning.

 

Tack till alla som hjälpte oss på olika sätt, under söndagskvällen och natten till måndag!