En tyngd i livet
Många idag har någon form av olika slag som är en tygnd.
Jag har en jag tycker är extra jobbig från stund till stund.
Det som är min tygnd idag är hur jag hanterar allt som snurrar runt när det kommer till min moster och hennes sjukdom ALS, som är en förkortning av amyotrofisk lateral skleros.
Diagnosen fick vi alla veta i november eller var det december 2012, men symptomerna började att visa sig redan tidgare under våren samma år genom hennes tal blev sämre och sämret. Det var det som slogs ut först och sedan följe lite allt möjligt efter, tex att inte kunna svälja sin mat och fick operarat in en sondmatnings knapp.
Som det ser ut nu så sitter hon i rullstol och kan inte gå eller prata nu, men hennes huvud är helt klart.
Detta är mycket jobbigt, jag saknar kramarna och pratstunderna som vi brukade ha och all skratt vi delade. Det vikigaste nu är att minnas all stunderna som jag får tillsammans med henne och även de som jag delat med henne sedan jag var liten.
Jobbigaste är nog att jag bor här i Sverige medans hon bor i Norge där resten av min mammas familj bor. Allt detta tar mycket inte bara på mig men även på min familj.
Allt man vill är att tiden ska vridas tillbaka och att min moster aldrig drabbats av ALS! Men det är bara ett önske tänkande man har, det är för svårt att vrida tillbaka tiden och önska något sådant här. Det jag och alla andra kan göra nu är att vara stöttepelare och visa min moster och morbror att vi finns där för dom, för att vi älskar dom.
Ibland önskar jag att jag hade någon mer att prata med om denna förlamningssjukdom.
Hoppas det finns någon där ute som läser detta som varit med om något likande och som skulle kunna skriva tillbaka till mig i kommentarerna här.
Älskade onkel och tante, jag tänker på er mycket, två mycket goda vänner för mig! Älskar er!
