Milla

 

I går somnade en underbar och älskad person in efter en tids sjukdom.

Min älskade moster Magga finns inte bland oss något mer, kanske inte fysiskt men i hjärtat och i tanken kommer hon alltid att leva vidare.

Det är tugnt att veta att vi inte kommer få prata igen, eller se varandra. Saknaden är stor hos oss alla. 

Ditt varma leende och underbara personlighet med ett stort hjärta av det renaste gulet kommer jag att sakna. 

Minns många av våra samtal, stunder tillsammans eller då jag bara behövde prata med någon så fanns du alltid där. 

Du var inte bara min moster/tante, du var även en av mina käraste vänner.

Mycket har hänt i mitt liv sedan vi sist sågs och pratade. Mycket om jag hade velta dela med till dig och se dig lee av berättelserna från mina äventyr. Vet att du hade gillat dom. Men i detta nu så vet jag djupt inne i mitt hjärta att du redan vet dom, och jag hoppas att du ler och skrattar åt allt. För det är det jag hade velta se dig göra. 

 

Kära och älskade Magga nu är du fri och behöver inte kämpa något mer. Vilket är en lättnad att veta. Du kan äntligen slappna av och känna dig frisk och fri.

Nu sitter du nog tillsammans med morfar och alla andra där uppe och kollar ner på oss här nere med era vakande ögon. Till morfar berättar du nog hur stora vi alla har blivit och om allt han har missat. 

Kanske berättar du för morfar vilken galenpanna jag kan vara ibland, tex att jag börjat rida igen och ramlat av. Gissar att gubben skrattar gott tillsammans med dig medens du berättar.

 

Tårarna bara rinner ner för mina kinder då jag tänker att jag måste säga hej då till dig snart. Men det kommer inte att vara för alltid, vi ses ju snart igen eller hur? 

Hej då är inte för alltid.

 

Du är saknad och älskad av oss alla tante Magga! 

Vila nu i frid och vi ses snart igen, älskar dig min kära vän.